Rebeckas bok

Kapitel 1

Hej jag heter Kalle. Jag är 10 år och går i Vikingaåsens skola jag tycker väldigt mycket om min lärare han heter Josef. Men den värsta på skolan är nog Alice hon är skolsyster, dom flesta kallar henne Häxan. Min bästa vän heter Oskar han är riktigt cool alla tjejer i klassen köar för att komma åt oss. Min favorit hobby är att spela fotboll det gillar Oskar också att göra. Vi spelar i samma fotbolls lag. Det heter JIK. Vi tränar varje onsdag och måndag. Men den där konstiga dörren på skolan jag skulle villa se vad som finns där inne det liksom lyser från underkanten. Det ser ut som om not väldigt värdefullt är där inne. Alla lärare säger att vi måste hålla oss borta från den dörren. När vi skriver historier på lektionen brukar jag skriva om den där dörren. Jo det ska jag säga jag tycker jag är väldigt fjantig inte lika cool som Oskar. I dag blir det ärtsoppa till lunch. Usch, jag hatar det usch. Jag är med i elevrådet, egentligen ville ingen men Josef sa att alla skulle skriva sitt namn på en lapp och sen lottade vi. Tyvärr blev jag. Men det som är superbra med Josef är att vi har klassens timme nästan en gång i veckan. Det är superkul varje gång ser vi på film och då får vi ta med en massa godis och läsk och sånt där. Jag skulle kunna räkna upp alla namn i min klass det är: Anton, Jakob, Gustav, Andreas, Joel, Tom, Daniel, Thomas, Robert, Robin, Cecilia, Julia, Anna, Mirjam, Rebecka, Ellen, Josefin, Cassandra och jag, Kalle. Min matte lärare heter Axel, min engelska lärare heter Rudolf. Min favorit färg är grön och orange. Min familj är ganska rik så vi åker till andra länder ganska ofta. Men jag har ända aldrig åkt längre än Europa det känns lite konstigt för typ alla har varit längre bort. Jag läser en bok i klassen som heter Det Mystiska Skenet den handlar om en kille som har gått vilse i skogen sen ser han ett sken från ett hus sen går han dit och sen ser han en gubbe där och sen så har jag inte läst längre men verkar vara väldigt bra.

Kapitel 2

En dag hittade jag ett brev sticka fram från underkanten av dörren. Det såg mystiskt ut det stod:

Hjälp mig jag är inlåst bakom dörren, om du vill vara med om ett livsfarligt äventyr kom och hjälp mig. Jag var vaktmästare på den här skolan för länge sen. När jag såg dörren blev jag så nyfiken att jag inte kunde hålla mig så jag låste upp dörren och gick in, sen kom någon och drog in mig i en fängelse håla. Och nu är jag inlåst här för all framtid om ingen kommer och hjälper mig snälla kom och hjälp mig!

Oj, om jag tänker gå SKA Oskar komma med mig. Annars går jag inte dit och hjälper den där personen. När jag kommer hem ringer jag till Oskar och frågar om han kommer med dit. Då måste vi gå dit på en helg det kan ju ta ganska länge, vem vet hur länge det kan ta. Vi borde kanske ta med lite mat dit. Men jag tänker ringa Oskar nu fråga om han kommer med dit till landet på andra sidan. Men när jag ringde Oskar sa han att han ska spela en fotbolls match den helgen, men sen sa han att han kunde skippa bara en match. Så nu på helgen ska vi gå in i den magiska dörren. Det blir nog superspännande!

Kapitel 3

Men den där dörren hade ett nyckelhål så jag måste ringa och fråga Oskar om han sett någon som går omkring med ett par nycklar. Oskar sa att han har sett Alice gå omkring med ett par mystiska nycklar. Åh, nej Alice är min värsta fiende om hon har nycklarna är det skört. Hela natten höll jag på att grubbla om hur jag skulle kunna ta nycklarna av Alice. Men tillslut somnade jag. Nästa morgon hade jag kommit på det eftersom Alice var skolsyster kunde jag låtsas att jag hade skadat mig och sen bara ta nycklarna. Första lektionen kunde jag inte koncentrera mig på vad Josef sa. Jag bara satt och grubblade om hur jag skulle kunna få tag i nycklarna. Men tillslut ringde det ut jag bestämde mig för att skada mig på fotbollen. Sen när jag gjorde det sa jag i förväg till Oskar att hämta lärare när jag låtsas skadade mig. Sen gick allt som planerat, förutom en sak jag såg inte nycklarna i Alice rum! Jag fick total panik om jag inte hittade dom snart skulle den där mannen bakom dörren vara så skörd. Men tillslut såg jag dom, dom var i Alice bakficka!

-         Aj, aj, aj, sköt jag när Alice bankade mig på benet så att jag inte skulle dra till mig så mycket uppmärksamhet. Men sen efter säkert 10 minuter tappade hon nycklarna och jag böjde mig snabbt ner för att ta dom. Perfekt! Nu gäller det bara att komma härifrån så snabbt som möjligt

-         Okej, det gör inte lika ont längre, sa jag till Alice. Och sen släppte hon ut mig direkt. Wow jag och Oskar klarade det kändes som om tusen plågor bara försvann. Jag sprang så snabbt jag kunde till Oskar och berättade nyheterna.

-         Okej vi gör så jag säger att jag ska sova över hos dig och du säger att du ska sova över hos mig.

-         Okej det blir bra, säger Oskar.

-         Vi kan väl samlas vid vikingahallen, sa jag.

-         Okej. Så fort vi kom hem började vi ringa och det gick! Så sen åkte vi till skolan och jag vred låset och där inne såg jag...

  Kapitel 4

    Sen stod jag och Oskar vi dörren. Båda undrade vad som fanns bakom dörren. Vi gick in, jag gick in först för jag hade nycklarna. När jag kom in slog dörren igen och Oskar var kvar i den vanliga världen och jag var helt ensam i den mystiska världen. Det såg ut som om jag var i avloppen fast utan vatten. Det var stenväggar, vissa stenar var mossiga. Det luktade unket. Det kändes som om någon tittade på mig. Det var så dimmigt så jag bara såg några meter fram. När jag till slut började gå tittade jag bakom mig och märkte att dörren inte hade något lås från insidan. Jag var helt inlåst i den här konstiga världen. När jag hade kommit ut ur avloppen såg jag ett grått landskap inga blommor, inga växter, INGENTING! Bara träd som har tappat alla sina löv. Jag fortsatte att gå rakt fram. Till slut kom jag till en öken. Det var som om den aldrig skulle ta slut. Men sen hörde jag ett rop på hjälp långt, långt, långt bortom öknen. Jag blev väldigt rädd. Jag tänkte vända tillbaka men dörren var ju låst! Jag fortsatte gå och till slut såg jag ett slott. När jag öppnade dörren såg jag…

  

   Kapitel 5

    Ett fängelse! Mannen måste nog vara inlåst här. Plötsligt såg jag en vakt som vaktade en cell. Inuti såg jag en man som satt med ett papper i handen. Jag gömde mig bakom en kruka och väntade på att han skulle sticka. När han tillslut gick därifrån smög jag fram till cellen. Då såg jag en man som sa:

-         Hej vad heter du? sa han lite ängsligt. Är du här för att rädda mig?

-         Jag heter Kalle och jag är här för att rädda dig, sa jag lite nervöst. Vad heter du? Sa jag efter en liten stund.

-         Jag heter Simon, sa han den här gången lite mer självsäker.

-         Har du tänkt ut något sätt att få ut dig därifrån? undrade jag.

-         Nja, sa han lite ängsligt, jag vet inte riktigt säkert men det ligger en nyckel där, har vi tur kanske det är nyckeln till cellen.

-         Okej, sa jag lite osäkert, men jag kan prova. Jag gick nervöst fram till nyckeln när plötsligt en ny vakt kom dit. Jag duckade snabbt ner bakom en vas. Men vakten gick bara förbi. När jag inte såg honom längre tog jag nyckeln och gick tillbaka till cellen. Jag provade nyckeln och… den passade! Simon hoppade snabbt ut ur cellen och vi kramade varan trots att vi just hade träffats. Nu gäller det bara att komma ut ur slottet. När vi efter en ganska lång stund äntligen kom ut ur slottet undrade jag.

-         Hur ska vi komma ut då?

-         Nja, har du läst mitt brev, sa han.

-         Ja, sa jag lite undrande, hur så?

-         Ja det stod ju att jag var instäng i den här världen.

-         Ja jag vet, sa jag lite undrande.

-         Nu är du det också, sa han viskande.

-         Men hur ska jag komma ut ur den här värden, sa jag väldigt ledset. Det kändes så hopplöst. Som om jag aldrig skulle kunna hjälpa min nye vän!

   Kapitel 6

    Rätt som det var så kom jag på hur jag skulle göra, jag behövde bara några saker från den vanliga världen. Jag behövde:

·       En kniv

·       Ett rep

·       En radiostyrd bil

·       En Läsk

·       En såg

Det var nog allt jag behöver. Nu ska jag bara tänka på att allt går som det ska.

     

    10 minuter senare

    Aha, nu vet jag att min plan är idiotsäker. Nu behöver jag bara alla saker. Sen är det klart. Jag sa hejdå till min nye vän och sen rusade jag till dörren.

  Kapitel 7

   Jag fortsatte att springa mot dörren. Jag var väldigt nervös för att jag inte skulle komma igenom. Men den här gången hade jag väldigt mycket tur, för Simon sa att det kommer en vakt dit 3 gånger om året och låser upp men det är bara Simon och jag som vet det. Så nu var det bara att springa igenom dörren och hämta alla saker som jag behöver. Det första jag hittade var den läsken jag vet inte varför men den låg i köket. Sen sprang jag vidare till träslöjdsalen för att ta en såg och ett rep. Sen sprang jag tillbaka till köket och hämtade en kniv. Men jag hade lite dåligt samvete för att jag hade glömt bort Oskar jag var så mycket inne i att hjälpa Simon att jag helt hade glömt bort Oskar. Jag gick runt skolan och grubblade på var jag skulle hitta en radiostyrd bil. Men sen kom Oskar

-        Hej Oskar, sa jag, kul att se dig igen!

-        Hej Kalle!

-        Kan du hjälpa mig att hitta en radiostyrd bil? sa jag.

-        Ja, sa Oskar, jag har en hemma hos mig. Sen sprang vi hem till Oskar, hämtade bilen och sen sprang vi mot dörren…

  Kapitel 8

   När vi till slut var framme vid dörren sprang vi igenom, men när vi skulle springa till Simon stod en man i vägen, han höll Simon i ett hårt grepp i nacken.

-        Om du vill ha din vän får du ta dig förbi mig! sa mannen.

-        Hjälp! ropade Simon. Jag kan ta honom bara jag vill tänkte jag. Jag tog ett steg närmare, och ett till, och ett till. När jag stod framför näsan på mannen satte jag ner Oskars bil, knöt fast repet i den och knöt kniven i änden på repet. Sedan började det mannen knöt fast Simon i en stol och stirrade i ögonen på mig. Men sen satte jag ner bilen och riktade den rakt på honom. Jag körde rakt mot honom men stannade precis innan den skulle nudda honom. Jag gick mot bilen men precis innan jag tog upp den slog jag honom i magen. Han skrek helt fruktansvärt. Sen tog jag bilen och sprang en liten bit. Han sprang såklart efter det var ju meningen. Men sen sprang jag så fort jag kunde in i skogen. När jag inte såg honom mer sågade jag snabbt ner ett litet träd. Och sprang tillbaka jag styrde bilen mot honom samtidigt som jag sprang rakt mot honom bilen fick en perfekt träff i vristen. Jag fick en perfekt träff i magen med pinnen som jag sågade ner. Han skrek jätte högt sen ramlade han ner på marken. Sen gick jag fram till honom där han låg stirrade honom rakt i ögonen. Sen sa jag:

-        Du påminner mig om någon…

-        Jaha, sa mannen lite irriterat. Jag tänkte en liten stund sen kom jag på det.

-        Du liknar Alice, sa jag. Sen tog jag loss kniven från repet och knöt loss Simon. Sen tog vi en liten klunk läsk. Men sen måste den svåra delen.

-        Hejdå Simon, sa jag och kramade honom.

-        Hejdå, sa Simon och vinkade.

-        Klarar du dig nu?! frågade jag.

-        Ja jag tror det. Sen sprang jag mot dörren som ledde till den vanliga världen…

  Kapitel 9

   Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. Jag hörde ingenting av vad Josef sa, inte läxan heller. När jag gick ut på rasten senare samma dag hörde jag Alice som ropade i högtalaren att hon har tappat bort en speciell nyckel. Då sprang jag till lärarrummet och nycklarna till Alice

-        Jag är ledsen men jag lånade dina nycklar utan att fråga om lov, förlåt. sa jag.

-        Det gör inget men fråga nästa gång, är det okej. Sa hon.

-        Okej.

-        Men det var bra att du erkände det.

-        Okej. Sa jag sen gick jag ut på rast igen. När jag såg Oskar blev jag jätte glad! Det kändes som om jag inte hade sett honom på flera månader!

-        Hej! Sa jag till Oskar.

-        Tjenare kompis! Sa han tillbaka.

-        Jag är ledsen att jag inte har sagt något till dig om det som hände. Sa jag.

-        Det är ok.

-        Vill du komma med mig efter skolan och bowla?!

-        Ja gärna, men är du säker på att jag får?

-        Ja mamma sa att jag fick ta med en kompis till bowling hallen.

-        Okej! Sa Oskar. Efter skolan mötttes Oskar och jag vi ingången.

-        Ska vi gå då? Frågade jag.

-        Absolut! Sen gick vi och bowla, och det var nog det roligaste jag gjort på länge!!!

    En berättelse av Rebecka Grunér gjord den 15 januari 2013