Matildas bok

KAPITEL 1.

Hej, jag heter Elsa och jag är 10 år. Jag har just flyttat till en ny skola. Den heter Wiklöfskolan.

Min lärare är jätteläskig, sträng och arg. Hon heter Berta, dom flesta kallar henne för häxan. Skolsystern är också dum, men ingen av lärarna vet hur hon är på riktigt.

Igår träffade jag Alice, hon är snäll och hjälpsam. Varje dag när vi ska gå till maten ser jag en mystisk dörr, den är helt mörkgrön och det står en liten lapp på den, men dörren är så högt uppe så man ser inte vad det står på den.

På fritiden gillar jag att spela fotboll, vara med kompisar jag gillar också att sporta. Alice och jag brukar vara med varandra ganska ofta nu när vi har träffat varandra. Vi leker jätteofta och ibland bara planera vad vi ska göra framöver. Mitt bästa ämne är slöjd, bildkonst och gymnastik så klart. Alice gillar också gymnastik.

I min familj är vi 4 stycken, min lillebror heter Alex han är så galen man bara kan vara tycker jag i alla fall. Mamma heter Mia och pappa heter Janne. Men han är också galen…

KAPITEL 2. Brevet

När vi skulle gå äta en dag fick jag någonting i huvudet. Jag kolla upp till dörren, sen kollade jag ner, där låg ett brev. Det var kanske det jag fick i huvudet. Jag satt den i fickan och gick vidare till maten.

Efter lunchen gick jag och satte mig på trappan och öppnade brevet.

På brevet stod det, ``Hej!  Jag behöver HJÄLP!. Jag är fast innanför dörren, jag hör er gå förbi varje dag. Här bakom dörren är det en hel stad . SNÄLLA HJÄLP MIG INNAN JAG BLIR HELT FAST HÄR”

När jag hade kollat på brevet satt jag det i fickan och gick in. Rasten var slut. På lektionen kunde jag inte tänka alls, utan bara på det där mystiska brevet. När jag skulle gå hem från skolan frågade jag om Alice ville komma hem till mig en stund så att jag kunde visa henne brevet.

-Kolla det ramla i mitt huvud när  vi gick till maten.

-Får jag läsa, frågade Alice 
 -Visst, sa jag.

     -Vi kanske borde ta reda på lite mera om dörren imorgon, sa Alice

     -Men ska vi ses vid matsalen imorgon före skolan har börjat, sa jag

     -Okej det kan vi väl…

     -Hejsan, igår när du gick hem kollade jag på brevet mot en lampa  det stod typ att vi skulle skynda innan den dör.

-Men kom då, vi tar stegen som står där och klättrar upp dit.

- Men vem ska klättra, vågar du, sa Alice.

- Jag kan försöka.

Jag började klättra upp mot dörren, men jag hade lite höjdskräck. Men det var ju ändå en person som behövde vår hjälp.

- Jag är uppe! Men dörren är låst vi måste få tag på nycklarna….

KAPITEL 3. Nycklarna

-         Jag måste få tag på nycklarna, innan personen dör.

-         Men var kan dom vara?

Alice och jag gick hem till mig, för att fundera om vi sett något.

Vi funderade länge tills Alice kom på att hon sett några nycklar i lärarrummet.

-Men hur ska vi komma in i lärarrummet, det är alltid någon där, tror jag. Men ikväll kan vi ju gå in i skolan lite före den stänger för ut kommer man ju alltid om man är inne.

-Men vilken tid stänger skolan då?

-Lite före fem, vi kan väl träffas halv fem, om det går bra för dig.

-Visst det blir bra!!

Hej, jag var lite sen men jag kom väl i tid.

-Ja! ska vi gå in.

-Det kan vi, sa jag.

Vi gick in i lärarrummet men nycklarna var inte på samma plats mera som på dagen.

Vi började leta över och under och bredvid och inne i lådor men hittade inget.

Men då kom Alice på att vi inte hade kollat i lärarnas skåp, dom var utanför rummet.

Men alla skåpen var låsta!

VI funderade hur vi skulle göra för att få tag på dom men vi kom inte på någon lösning.

Nästa dag kom vi till skolan samtidigt. Jag sa till Alice att det måste vara någon lärare som har nycklarna i fickan eller något. På lektionen såg jag att Berta hade något som liknade på nycklar.

Jag viskade till Alice:

-Jag såg att Berta hade något i sin ficka, det liknade på nycklar, men jag är inte säker.

-Vi kan undersöka det idag direkt efter skolan, sa Alice

-Det kan vi, men vi kan väl smyga in i lärarrummet under bordet och ta dom där nycklarna.

-Okej men vi måste skynda oss, sa Alice

-Kom vi springer ner till lärarrummet. Skynda vi kryper under bordet.

-DÄR KOMMER BERTA!

-Vem tar den, undrade jag.

-Jag, sa Alice.

-Okej sa jag.

-Jag har den.

Vi blev så lättade att vi nästan skrek, men jag kom ihåg att vara tyst så att dom inte skulle höra mig.

-Vi springer ner till matsalen där dörren är, sa jag.

-Nu klättrar jag, sa Alice.

-Okej, men skynda dig innan Berta kommer.

- Jag är uppe, jag öppnar…

KAPITEL 4. En annan värld

-Jag går in dit.

-Visst, men var försiktig. Får jag följa med?

-Du kan väl vänta här utanför för att hämta hjälp, om jag ropar hjälp tre gånger i rad då får du springa iväg och hämta hjälp, men lämna dörren öppen…

Det var grått i luften inte så som jag tänkte eller hoppades att det skulle vara. Nåja, tänkte jag det är som det är.

Jag gick en stund men jag såg bara höghus.

Allting här var så annorlunda än i vår riktiga värld utanför den där dörren. Jag var så inne i att kolla runt att jag nästan glömde bort att leta efter personen som var fast.

Det började lukta lite gammalt, men jag vill hitta den där personen men det var ju en stor stad här.

-HALLÅ är det någon här, ropade jag.

Men ingenting hördes jag ropade igen,

-HALLÅ.

Någon ropade, men det lät som ett eko.

Jag gick vidare tills jag såg ett slott av godis.

Jag blev helt frestad att inte jag kunde tänka på att hjälpa personen.

Jag gick fram till slottet. Det var chokladtak och väggarna var av marsipan.

Fönsterramarna var av lakritsstångar. Jag gick in i slottet och där såg jag…

 

KAPITEL 5- En annorlunda vän

Jag gick vidare tills jag kom fram till dörren. Jag öppnade den, dörren knarrade lite men jag fick till slut upp den. Jag gick vidare tills jag såg något röra sig. Jag stannade upp, jag hörde någon musik, den lät bekant. Jag följde den där musiken. Jag kom fram till en liten sal, på golvet var en liten musikspelare. Plötsligt hoppade någon framför mig. Det var en liten människa som liknade lite på Alice.

Hon sade:

-Hej, vad heter du.

Tvekande svarade jag:

-Elsa, vad heter du då?

Hon sa glatt att hon heter Alicia.

-Är det du som skickade ett brev?

-Ja, jag skickade det när jag hörde er gå förbi.

-Okej. Men vill du fortfarande komma ut ur dörren.

-Ja jag har försökt länge men inte kommit ut, tror du att du kan hjälpa mig?

-Jag kan försöka.

-Tack, men först måste vi ju komma ut ur slottet och det finns massa vakter så det blir inte lätt.

-Kom vi måste skynda oss nu.

Vi sprang igenom många långa korridoren.

En vakt kom från ett annat håll och alla krockade.

Jag tänkte att nu är det hopplöst, jag kommer kanske inte kunna hjälpa Alice.

KAPITEL 6- Mitt uppdrag

Jag och Alicia gick och satte oss i ett hörn för att fundera.

Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra.

-Så här tänkte jag, jag måste ut och hämta dessa saker ur  världen.

Följande saker:

·       en hink kulor

·       En pizza

·       En tidning

·       Ett långt rep

Hinken med bollarna ska jag göra så att dom snubblar sen.

Pizzan ska jag sätta på ett litet bord så att den vill äta den och glömmer bort att den ska vakta.

Tidningen ska jag slänga ner i huvudet på en av vakterna. Repet är reserv om vi behöver det.

Alicia såg förvånad ut, men gick med på det till slut.

Jag far och hämtar det utanför den här världen och kommer tillbaka så fort jag kan.

Jag sprang igenom alla långa korridorer tills jag kom till dörren i slottet. Jag öppnar den och går ut. Jag kollar över staden om jag vet var jag kom ifrån. Men ser inte den där dörren. Jag går ner för berget. Jag går vidare nere i staden, tills jag ser dörren. Jag springer allt jag har fram till dörren…

KAPITEL 7-Tillbaka i skolan

När jag kom tillbaka till skolan var allt som vanligt, stilla och lugnt.

Jag kollade mig försiktigt runt om någon var där.

Sen gick jag ner för det gamla stegen. Jag funderade så att det knakade var jag skulle hitta alla saker. Jag tog tveksamt upp mobilen och beställde en pizza. Jag gick för att möta bilen när den kom med min varma goda pizza, jag blev själv sugen på pizzan, men jag hade ju en vän att hjälpa. Tidningen… jag kanske har dagens tidning hemma, det är ju ändå inte så långt hem till mig. Den hämtar jag direkt innan mamma eller pappa eldar upp den.

Jag cyklade i rasande fart hem.

När jag ändå var hemma kunde jag säker hitta ett långt rep.

 Men så var det den där stora hinken med kulorna.

Jag slängde mig på min säng och funderade om jag eller någon annan jag kände hade. Men det fanns en butik i närheten, jag tänkte cykla dit. Bara jag får pengar. Jag gick och frågade om mamma eller pappa hade. Det enda dom sa var, Nej.

Jag cyklade till skolan och letade efter Alice. Hon hade tydligen tagit fram en madrass från gymnastiksalen, hon hade somnat. Jag väckte henne snabbt. Jag frågade henne om hon hade lite pengar att låna.

Hon svarade att hon hade lite i sin ficka men att det bara kunde vara någon sedel. Jag sa flåsande att jag behövde dem till att köpa en stor hink med kulor.

-Okej, lugna dig , här gå köp vad du behövde.

Jag tog pengarna och sprang till cykeln, med rasande fart for jag till butiken.

När jag kom fram skulle han just stänga.

Men jag sa att det var jätteviktigt. Han lät mig till slut komma in.

Jag sprang mellan hyllorna men jag hittade inga kulor.

Jag frågade gubben om han hade kulor.

Han svarade att han kanske hade på lagret.

Jag sprang dit ner. Jag såg inga kulor. Gubben visste att det fanns på hyllan som är minst.

-Där! Skrek jag glatt och sprang dit direkt.

Jag drog ner kulorna från hyllan, sen sprang jag ut ur lagret.

Jag betalade och cyklade iväg tillbaka till skolan.

Jag slängde ner cykeln i det gröna gräset och sprang in.

När jag kom tillbaka till dörren var Alice vaken för en gångs skull.

Jag stod utanför dörren och funderar hur det skulle bli att gå in igen…..

Kapitel-8 Sanningens Ögonblick

Jag tog modet att gå in i dörren igen. När jag öppnade dörren gnistrade det lite, men allt var som vanligt.

När jag steg in såg jag min lärare Berta.

Jag blev helt förskräckt.

Jag tänkte för mig själv om det då kunde vara hon som satt Alicia i knipa. Jag gömde mig lite och smög efter när hon gick.

Jag tog min hink med kulor och kastade dem så att hon skulle ramla. Sen sprang jag bakom några höghus så att hon inte skulle se mig.

Jag hade glömt att äta före så när jag började känna lukten från pizzan blev jag helt frestad.

Men jag tänkte på min nya snälla vän så insåg jag att hon behövde den mer än jag.

Jag var snart framme vid slottet där hon skulle vänta på mig. Jag rusade , hon stod framme vid slottsdörren.

-Jag har en sak att hämta före du räddar mig, den är i mitt rum som jag har bott i när jag har varit fast här.

Vi gick in direkt, fast det stod en vakt där.

Jag tänkte att jag kunde använda mig av dagens tidning. Så jag kastade den bort från vårt håll så han inte skulle se oss.

-Nu springer viskade jag till min nya vän.

Vi sprang igenom många korridorer tills vi kom fram till hennes rum.

Alicia gick in och hämtade ett äppel till mig bara för att jag var så hungrig.

Jag sa tack till henne och kramade henne.

Sen sprang vi iväg därifrån.

Vi sprang tillbaka igenom alla korridorer.

Jag stannade av att några vakter stod i en sal som vi måste gå igenom.

Pizzan måste jag nog kasta. Så jag kastade den, dom gick genast fram till den och började äta.

Men vi kunde fortfarande inte gå igenom salen.

Då som i all tur såg jag ett fönster.

Som tur hade jag ett rep. Vi kunde hoppa ner med hjälp av repet. När vi var ute fick jag syn på Berta, hon såg arg ut. Jag och Alicia sprang och gömde oss bakom en buske. Sen så fort Berta kollade bort så smög vi till nästa buske. Och sedan iväg in i staden. Vi sprang allt vad vi orkade.

-Där är dörren, skrek jag glatt. Vi gick in igen..

Kapitel-9-Tills någon annan öppnar dörren igen

Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt.

Det ringer till rast. Jag är så inne i mitt tänkande att jag inte hör när det ringer ut. Berta kommer fram till min bänk och skriker att jag ska ut med det samma.

På rasten spelade jag fotboll. Och just som det var så ramlade Berta på ett bananskal. Jag sprang direkt dit. Jag vet inte om det är farligt så jag ringde till ambulansen.

Det är en hel cirkel runt Berta, alla bara skrattade utom jag. Jag tyckte mer synd om henne. Ambulansen kom in på gårdsplanen med ett tjut. Dom sätter Berta på en bår och åker iväg till sjukhuset. Nåja nu var rasten ändå slut, och vi gick in till lektionen. Efter lektionen kom Berta till skolan igen. Det visade sig ha gått jättebra den här gången, hon hade bara lite skrapsår. När hon märker att hennes nycklar är borta så blir hon ilsken. Hon letar i hela skolan men till sist hittar hon dom utan för den magiska dörren. Hon kollar att alla nycklar är kvar, hon märker till sist att en nyckel är borta.

På rasten går jag och min nya vän till Berta och berättar allt som har hänt.

Hon blir lite arg men hon förstår.

Berta ville att det skulle var vår hemlighet.

På kvällen skulle jag och min vän gå till mig och se på film och äta chips.

Av Matilda Hampf